MENY

Nationell uppföljning av SVF – en artikelserie

Införandet av standardiserade vårdförlopp i cancervården startade 2015. Flera framsteg har gjorts sedan dess. Utredning för misstanke om cancer görs nu på ett mer enhetligt sätt i hela landet. På flera håll går utredningen fortare än förut och de flesta patienter som gått igenom ett SVF är nöjda med sin vårdkontakt.

Över lag har dock väntetiderna inte minskat så mycket som alla hoppades. I alla fall ser det inte ut så när man studerar den nationella uppföljningsstatistiken. Det råder dock en osäkerhet om huruvida denna ger en sann bild av det faktiska läget. Det finns de som är kritiska mot hela uppföljningsmodellen, verksamheter som inte känner igen sina inrapporterade uppgifter och frågetecken kring vilka KVÅ-koder som använts när. I en del landsting fattas det också uppgifter eftersom systemen inte alltid lyckas fånga data från till exempel primärvården.

Redan när SVF-satsningen inleddes och behovet av uppföljning diskuterades fanns det dom som, baserat på erfarenheter från tidigare misslyckanden, menade att det inte skulle fungera att hämta data från landstingens vårdadministrativa system och skicka in den till nationella väntetidsdatabasen vid SKL.

För att försöka skapa en tydligare bild av hur och om SVF-uppföljningen fungerar bad RCC frilansjournalisten Ingela Hofsten att göra nedslag hos olika verksamheter i Sverige som kommit långt och hittat bra modeller för sitt SVF-införande.

Med en serie artiklar på temat SVF-uppföljning hoppas vi kunna sprida lite förklarande ljus över de utmaningar, svårigheter och möjligheter som inryms i att få igång ett nationellt uppföljningssystem som ska klara att samla data från vårdprocesser som går över både system-, klinik-, sjukhus- och regiongränser.

Uppföljning av SVF


Sidan uppdaterad: 22 februari 2019